Stockholm i mitt hjärta

Jag har precis upptäckt att Rebell Robban finns på både Susning.nu och se.Wikipedia!
Det gör mig helt lycklig.
Vilket påminner mig om en farbor som var och handlade på DarkSide med sitt barnbarn. Han undrade var min accent kom ifrån och när jag berättade att jag var från Sverige så sa han "Sist jag var där var 1961.... och allt var så rent!" Han berättade att han skulle ta ett tåg och sätena var gjorda av trä och alldeles blankpolerade. Gatustädarna som soppade spåren soppade först, sedan vände de på borsten och använde skaften för att rensa i springan mellan spåret och och gatan. I London soppades skräpet ner i samma springa så att soparna skulle bli av med det. Och maten hade varit god och så vackert upplaggd och båten hade varit tvungen att kryssa (han hade varit ingengör på nått fartyg) mellan öarna i skärgården.
Jag blir helt var i hjärtat av det. Han var i Stockholm för över 50 år sen och det han minns bäst är hur fint polerade sätena på spårvagnen var. Jag hade sån lust att krama honom.

Jag har inte varit på IKEA idag, men jag har städat och varit händig och byggt en hylla av kartonger.

Dagens

Jag gick inte upp förrän vid 12. Det är Olas fel att det blev så sent. Han ringde och väckte mig halv tio och sen somnade jag om och att somna om resulterar alltid i att man sover för länge.
Ute är det fint väder men arbetare håller på att banka på/renovera fasaden, vilket är sjukt jobbigt. Jag ska straxt dricka min andra kopp te här (första var inte förräns igår). Jag var tvungen att riva ost på brödet och sånt tycker jag inte om.

Vad hände igår då?
Jag filosoferade över hur upprörd jag blir över att se hur korsetter blir fult snörda (snörningen ser ut som ett v) och sedan sålda. Sacrifice har dessutom varit korkade nog att sätta ett snörningskydd på korsetterna som är kanske tre centimeter brett. det gör att det aldig möter motsatta sidan och gör snörningen ännu mer osymetrisk eftersom det bara är på ena sidan. Antingen eller, om jag får be, inget mellanskit.
Jag köpte en toalettborste. Finns redan en här, men jag vill ha min egen.
Och så har fått sparken. Det var väl inte så oväntat eftersom jag varit dödstrött och måttligt engagerad de senaste dagarna. Det enda som stör mig är att han hann först. Det stör mig något vansinnigt, även om jag vill göra slut så vill jag inte bli dumpad. Men mest var jag glad eftersom jag nu får tillbringa helgen med Ola och inte en surgubbe och tjatkärring. Fick £280 och planen är att jag ska spendera en del av dem på IKEA idag. Undrar om det finns osthyvlar där? Det skulle göra mig lycklig.

Så fort jag städat undan här så ska jag fota lägenheten nogrant och lägga upp bilder och be om inredningstips.

I all min ensamhet.

Jag tycker verkligen inte om Sopor Aeternus. Vidare tror jag inte heller att jag tycker om Siouxsie and the Banshees heller. David Bowie går också bort. The Cure har aldrig tilltalat mig särskilt.
Överlag är det rätt mycket på Olas spellista som jag är trött på men som jag lyssnar på ändå för att han tycker om dem.
Fast just Sopor Aeternus klarar jag inte av, det kryper i mig och jag känner mig sjukligt irriterad.

MEN!
Jag är fin i håret så jag är glad ändå!

Eller förresten, jag är inte glad alls. Jag är ensam och olycklig och Ola är i Barcelona. Vilket naturligtvis gör mig avundsjuk också. Jag ser inte alls fram emot att jobba imorgon och vara ensam ända tills lördag. Jag känner mig trött och vädret är uselt, det regnar för mycket och lågtrycket får mig att må dåligt.
Uuuuuusch.

Jag hade tänkt ringa Katja idag, men var så trött att jag inte orkade och sen blev det försent. Men jag har sökt nytt jobb idag. Det är bra grejer. Dålig grej är att jag upptäckt att Pret a Manager har sjukt goda brownies för £1.10. Jag kommer köpa för många av dem, för det ligger ett Pret precis vid DarkSide. Pret har dessutom fina grejer skrivna på sina servetter som gör mig jollrigt förtjust, det är inte bara en upplysning om att servetterna är miljövänliga, det är skrivet på ett fint sätt också. Imorgon ska jag skaffa en servett och berätta precis vad som står.

Läste "The good faeries of New York" idag. Trevlig bok som jag köpte dels på grund av titeln och dels för att Neil Gaiman hade skrivit förordet. Jag brydde mig inte ens om att läsa på baksidan.
Men jag hade rätt. Har Gaiman skrivit förordet så kan det inte vara en usel bok.

Nu är jag hungrig, men jag tänkte sova istället.
Jag har te, brödrost, bröd, smör och prästost men ingen osthyvel. Det är så dåligt som det kan bli.

Inget pepp idag

I natt äntrade jag en ny dimension av skräck: loopmardrömmar.
Ärligt talat har jag aldrig drömt något liknande eller hört någon berätta något i den här stilen.
Jag har inget egentligt minne av vad drömmarna handlade om, det är bara lite få detaljer.
Det var väldigt vardagligt, inga monster eller skumma platser, men det var liksom inte min värld, eller snarare, det var inte mitt liv. Det var mer som om jag var i en film. Det fanns ingen sammanhängande "drömstory" det var mer som om om olika scener spelades upp gång på gång. Jag har tex ett vagt minne av att jag/någon annan går mot en dörr bärande på nånting (ett spädbarn?) men straxt innan dörren (som är stängd) nås så befinner jag mig kanske en fem meter bort gåendes mot dörren. På ett plan var jag medveten om att det inte var verkligt och att det var fel och det drev mig tokig. Men varje ång jag lyckades klösa mig själv ur en sitution så hamnade jag i en annan loop. Drömmen/drömmarna i sig var inte skrämmande, men loopgrejen gjorde ändå att när Ola skakat mig så ville jag inte somna om.

Så jag var inte pigg i morse och bestämde mig för att ta tunnelbanan. Det är två stationer mellan Kings Cross och Camden, normalt tar det 5min, idag tog det 20. Yey yey...
Vid halv sju började jag och Mara kasta blickar mellan varandra eftersom James inte gjorde en min av att vilja stänga. Runt fem över-tjugo i så stängde vi. Jag tycker det är respektlöst mot oss. Ok om det är massa folk i butiken, men det var det inte.
Ont i fötterna som jag hade så var det tunnelbana hem också. Vid Euston, stationen innan, så meddelar det att tåget inte kommer stanna vid Kings Cross. Hat.

Jag känner mig lite upprörd över den här dagen.
Pratade nyss med Ola som inte heller har det så kul. Han har precis upptäckt att han är beräknad att ha en presentation på 70 min och han hade förberett sig för standarden på 45. Men jag tror på att han klarar det med glans ändå. Han är så bra min Ola.
Han har varit vänlig nog att lämna internetanslutningen hemma. Love.

Appropå love, det som jag tycker är absolut finast med London, och kanske mest fascinerande, är att alla kallar mig "luv" hela tiden. Jag är helt lycklig över det.

Oh, en bra grej till idag. Var en kund som frågade var jag kom ifrån och när jag sa Sverige så utbrast hon att det var hennes favoritland, att vi hade så mycket bra musik och att svenskar är så snygga. Bland favoriterna nämnde hon Crash Diet och då kunde jag skryta med att jag delat busshållplats med en av bandmedlemmarna i flera år. Dock utan attt våga prata med honom. Fast det var innan de blev kända.


The Knife gör mig lycklig. Jag har köpt hårfärg och ska ägna mig åt att bli jättelycklig ikväll.

Pain and suffering

Nu har jag itne skrivit på ett tag. Det beror på att Ola tog med sig internetmojängen till sin awayday och lämnade mig ensam utan uppkoppling. Visserligen har jag tre internetcaféer på mindre än 5minuters gångavstånd, men jag har inte orkat. I morgon åker han till Barcelona...

Vad som har hänt är detta:

(Egentligen så slog jag mig i måndags, innan Ola åkte, men fotandet hände under min ensamhetstid....)

Sen har det regnet en del:

I övrigt är jag ytterst tveksam till att mitt jobb är värt en minimilön. Som det är nu så får jag inte ens det, så jag tänkte säga upp mig. Minimilön i England är £5.35 om man är fylda 20 år. En vanlig vardag jobbar jag 10-18.30 minus en halvtimma rast och får £40. Lördagar och söndagar (som de snällt meddelat att jag inte kommer vara ledig på) jobbar jag 9.30-19 minus en halvtimma rast och får £40. På helgerna är det dessutom ungefär dubbelt så mycket att göra. Med den lönen, inte ok. Det hade troligen vart helt ok om ägarna varit trevliga, men de är det inte. Efter 6 dagar så känner jag starkt att jag ogillar dem.
Frågan är om jag ska säga upp mig direkt imorgon eller hur jag ska göra. Jag kommer iallafall vänta till jag fått min payslip för det dagar jag gjort.

Luv.

Nu tar straxt sista kvällen med Ola slut.
Imorgon direkt efter jobbet ska han åka på utflykt med sina kollegor. Han kommer hem på söndag och då ska han haft kul med ThoughtWorksfolk, varit på work-shops och sånt. Men Jon berättade att det kommer ägnas en del tid åt att supa också.
Själv ska jag jobbar. Igår hatade jag mitt job, idag gör jag det inte. Jag vill inte gå så långt att jag vill påstå att jag gillar det, men det är inte fullt så farligt som igår.
Igår, min första dag och allt, så vile jag verkligen inte gå dit. Ägaren är en gammal surgubbe med stort kontrollbehov. 90% av allt det han sa började med "do this/don't do that." De resterande procenten var inte heller så upplyftande. Mitt arbete består inte så mycket i att arbeta i en butik som att vakta den. Det är troligen mer underhållande att spela tetris åtta timmar sträck än att jobba på Dark Side. Jag kunde lika gärna gjort högvakten. Dessutom så pratar knappt de anställda med varandra. Under hela dagen fick jag inte en enda personlig fråga, inget om i fall jag trivdes, om det är spännande, vilka skillnader det är mellan London/stockholm. Nada.
Iochförsig så pratades det knappt överhuvudtaget. Stod en meter från ägarens fru i en halvtimme utan att hon sa ett ljud till mig.
Fun fun.
Jag var redo att ge upp.
Men inte riktigt än. Idag har det dessutom varit lättare. Har fått stå med Mara istället, hon är en trevlig 24årig italienska som sa åt mig att inte bry mig om James (ägaren) attityd. Han är paranoid och grinig mot alla nya.
Och Mara nte bara vet vem Brom är, hon tycker jättemycket om honom! Yey!

Men plus i kanten, jag har personalrabatt!
Nya lovlies:

Jobb!

Igår tog jag tag i jobbsökandet, idag provjobbade jag och i morgon är min första riktiga dag!
Jag är så bra! Go me!
Här ska jag jobba
Jag vet inte riktigt om jag tycker det är ett trevligt jobb, det var vansinnigt tråkigt, mesta tiden stod jag bara rakt uppochner. Jobbet på Gallerie Lingerie var inte heller särskilt innehållsrikt, men där kunde jag i alla fall sitta. Det kan jag inte här. Det är mest bara stå, stå, stå.
Men jag får betalt och det är vitt och jag kan skaffa bankkonto nu! Yey!
Så imorgon ska jag köpa skor, för det behöver jag. Jag och mitt hjärta. Fina skor utan klackar. Ja, ja! Jag har redan sett ut dem. Myyyys...
Idag har jag ätit hämtmat från vitnamesiska resturangen. Det var gott men italienska stället är lätt favorit! Så fort jag ätit klart började jag fantisera om vilken pasta jag skulle beställa nästa gång vi hämtar hem. Purrrr purr purr! (Jag är sjuk, jag vet.)
Whatever! Foton!
Fotonfotonfoton!

Om man går ut från vår port, går till höger fram till gatan Wicklow Street går ut på och tittar till höger så ser det ut såhär (fast mindre suddigt):
Tittar man sen snett till vänster ser det ut så här:
Längst till vänster ligger Pho, vitnames/kinaställe, Gula skylten är New Mekong, kinaställe, efter det kommer Costas Coffe och till höger i bild har vi favoriten somjagintevetvaddeheter! (Wo! Pasta)
Om man står vid Pho och tittar till vänster så ser det ut så här. Där trädet står är vår gata.
Tittar man åt höger så ser det ut så här. Straxt efter böjen finns Kings Cross. Det ser ut att vara jättelångt bort, men det är det inte. Dessutom är det genare att gå från KC till andra änden av vår gata och sen hem.

Utanför

Utsikten från dörren


Till vänster. Det är inte lika långt som det ser ut att vara.
Till höger. Den lilla runda grejen som sticker ut på vänster sidan är fina fina italienska resturangen som har sjuuukt god pasta. All take away £5. Yey!

Här bor vi. Vår port det där.

No mercy for the masses

Så här fina var vi när vi gick ut i fredags:

I övrigt så har KMFDMs låt "Dogma" en av de mest elaksmartaste och cyniska texterna ever.

All we want is a headrush
All we want is to get out of our skin for a while
We have nothing to lose because we don't have anything
Anything we want anyway
We used to hate people
Now we just make fun of them
It's more effective that way
We don't live
We just scratch on day to day
With nothing but matchbooks and sarcasm in our pockets
And all we're waiting for is something worth waiting for
Let's admit America gets the celebrities we deserve
Let's stop saying "Don't quote me"
Because if no one quotes you
You probably haven't said a thing worth saying

Sex Drugs God Cash
Sex Drugs God America
We need something to kill the pain of all that nothing inside
Sex Drugs God Cash
Sex Drugs God America
We all just want to die a little bit

We fear that pop-culture is the only kind of culture we're ever gonna have
We want to stop reading magazines
Stop watcing TV
Stop caring about Hollywood
But we're addicted to the things we hate
We don't run Washington and no one really does
Ask not what you can do for your country
Ask hat our country did to you

Sex Drugs God Cash
Sex Drugs God America
The only reason you're alive is because someone have decided to let you live
Sex Drugs Cash
Sex Drugs God America
We owe so much money we're not broke, we're broken
We're so poor we can't even pay attention

So what do you want?
You want to be rich and famous and happy
But you're terrified you have nothing to offer this world
nothing to say and no way to say it
But you can say it in three languages
You're more than the sum of what you consume
Desire is not an occupation
You are alternately thrilled and desperate
Skyhigh and fucked
Let's stop praying for someone to save us and start saving ourselves
Let's stop this and start over
Let's go out
Let's keep going


Sex Drugs God Cash
Sex Drugs God America
This is your life
This is your fucking life
Sex Drugs God Cash
Sex Drugs God America
We need something to kill the pain of all that nothing inside
America
America

Quit whining you haven't done anything wrong
Because quite frankly you haven't done much of anything
Sex Drugs God Cash
Sex Drugs God America
Someone's writing down your mistakes
Someone's documenting your downfall

"Dogma" -KMFDM

Ola & Stella på äventyr

Sååå...
I förrgår gick vi på klubb.
Betty Page Clinic hade en jättefin lokal, jättedålig musik och fuuuuula besökare.
Eller det var inte det att de var fula, men de hade så fula kläder och fula kominationer att de blev fula. Men det var hemskt intressant. Sen skulle vi ta oss hem. Efter lite om och men hittade vi rätt busshållplats. Ett jättetrevligt par från Californien hjälpte oss, de vskulle också till Kings Cross och hittade ungefär lika bra som vi. Sen kom busse, vi hoppade på och efter fel instruktioner hoppade vi av försent. Därefter toog vi taxi tillsammans med paret.
Inte bästa kvällen kanske, men den var inte dålig nånstans.

Igår sov vi jättelänge, tror inte vi gick upp förrän vid ett. Men det får has i åtanke att det har varit en intensiv vecka med många nya intryck, väckarklocka varje morgon och sena kvällar.
Det första som hände var att vi upptäckte att vi inte hade el.
Så här är det: I London har man gas-key och electricity-key. Dessa fyller man i närsta butik på med pengar, sen går man hem, stoppar in dem i respektive "nyckelhål" (gasnyckeln ser ut som ett vanligt kontokort), trycker ok och får veta att betalningen har accepterats och att man nu har £10 (eller vad man nu fyllt på med) på kontot.
Igår skulle vi fylla på elnyckeln, vilket inte funkade. Vi bestämde oss för att ringa Paul det första vi gjorde på morgonen, men då var det redan för sent.
Men Paul kom, fixade påfyllningen utan problem men när Ola sen gick ner för att fylla på lite till och betala tillbaka till Paul så funkade det inte igen.
Men till slut ordnade det sig och vi drog till IKEA.

Åh, IKEA, IKEA, du är i mitt hjärta!

Tog en stund att ta sig dit, men det gick. Väl där införskaffa vi madrass och två diskborstar och lite andra grejer, kniv, en pall, lite krokar och stuff. Dessutom hade de svensk mat vi utgången, så vi köpte prästost också. De hade en jättekonstig vodkaflaska med en älpå som jag aldrig sett förut. Sen utnyttjade vi IKEAs fantastiska hemkörningstjänst. För £35 fick vi skjuts ända fram till dörren.
Ola ägnade resten av kvällen åt att skriva, jag gjorde en omelett, detförsta jag lagat här och sen gick vi och la oss oh sängen var MJUK! Lycka!

På begäran

Pappa blir visst aldrig nöjd, så fort jag har fått upp bilder så vill han ha en skiss...
För att få bilden större, klicka på den.

Som ni ser är skissen gjord i Paint och inte skalenlig någonstans. Men man ska vara tacksam för vad som erbjuds! Siffrorna står självklart för måtten (de är kanske inte heller så exakta, men jag orkade inte klättra mer än nödvändigt med tumstocken).

(Det ljusa runt köket beror på att det är en annan slags parkett där. Köket (bänken) går ut 60cm från väggen)
Nu ska jag äta mat, sen ska jag berätta om gårdagens äventyr. Det var lite spännande!

Lägenheten!

Här kommer man in. Jag står i dörren till "rummet," till vänster är badrummet och rakt fram sovrummet.



















Sovrummet sett från dörren. I skåpet i hörnet finnsen tvättmaskin och gasrej.















Sängen (hat, den gör ont), resväska, kläder, stuff och Ola














Badrummet. (No shit Sherlock)



















Står i dörren till hallen. så här rörigt har vi det just nu.














Soffan är stor, ful och obekväm.













Köket är helt ok, jag saknar lite vanliga lådor, men jag överlever. Dörren mot hallen är till höger.

Oh! Shiny!

-Titta Ola!
-Älskling! Inte nu, jag försöker skriva!
-Förlåt...
-Jag gav dig internet för att hålla dig sysselsatt, inte för att du skulle sysselsätta mig.

Min blogg ser tråkig ut, jag måste lära mig kameran och peta in bilder.

Hepp Hepp

"Jag kommer behöva åka till DC då och då... Fast jag kommer ine göra det så mycket!"
När Ola häver ur sig såna saker så känner jag mig lyxig. Inte för att jag måste vara ensam, utan anledningen till varför jag är ensam. Liksom "Nä, min pojkvän är i det eller det landet den här vecka..."
Jag är löjlig, jag vet, men det gör inget för Ola är kär i mig och mina löjligheter.
Jag menar, igår när vi träffade Olas vän Meg och berättade om giftemål och visum så var bland det första jag sa "and I will get a new dress and new shoes!" Fast i ett enda långt ord. När det gäller hela grejen med Ola så är det som en combo av att släppa loss en femåring i en leksaksbutik och låta henne leka mamma-pappa-barn i prinsesskläder på ett slott. Lite så, jag vet inte annars hur jag ska säga.

Nu har jag internet hemma. Tack tack TW. Det är väldigt viktigt att Ola har konstant uppkoppling och eftersom vi inte har egen så har vi fått en liten dosa så att det funkar ändå. Grannens nät har vi ju, men den funkar inte överallt och bara halvbra, men den funkar tillräckligt bra för att Ola ska klara sig. Så jag gör bruk av dosan.

Vi har köpt sprit för billig penning och snart ska vi börja göra oss i ordning. Jag nojjar lite i tysthet, för jag letade förut idag utan att hitta strykjärn. Det gör mig orolig, fick vi inte med det så är et lite jobbigt.

Oh, appropå strykjärn, imorgon ska vi åka till IKEA och jag ska köpa en diskborste. Madrass ska vi också skaffa, jag känner mig lite som ett blåmärke hela jag. Det gör ont att lägga sig. Så diskborste och madrass. Det finns en del andra grejer som jag vill ha, men misstänker att vi kommer behöva en bil om vi bockar av allt på min lista. Fast krokar ska jag nog få med mig, landlord Paul har sagt att det är ok att vi sätter upp krokar i rimliga mängder om vi lämnar kvar dem här när vi flyttar så att det inte är massa fula hål. Rimlig deal.

Forlovad... typ.

Vi ska få L1 visum.
Så det innebär att vi stannar utanför USA i ett år och gifter oss.
Den första som jag berättade för var Katja. SMSen såg ut så här:

Vi SKA gifta oss!
Eftersom jag pratat med henne om detta+att det var ett utländskt nummer antog jag att hon skulle räkna ut vem det var)

Haha, vem är det?!

Hoppas jag kom ihag rätt nr... Malin här

Alltså sorry. Jag är inte flata men du kan få min kompis robin!

Nej, nej! Jag ska gifta mig med Ola! Men nu har jag inte råad att smsa mer, vare sig du är Katja eller inte

Men Shit. Klart det aär jag. Forlåt, jag är full och det här var ett konstigt nummer. Puss.


Jag ska gifta mig. Aven om det nu är av rent praktiska skäl sa ar jag hemskt uppspelt. Tjejgrej, misstänker jag. I mitt huvud skriver jag redan inbjudningslistor.

Ikväll blir det klubb. Vi ska till ett goth & ebmstalle som heter Betty Ford Clinic. Spännande spännande. Har varit förutseende och köpt hem så att vi har frukost. Har dessutom köpt telefon, så snart har vi det också, samt fyllt på gaskortet. Nu ska jag leta mat.

Woho! AC!

Jag har hittat ett internetcafe med AC! Yey! som motvikt sa spelar de en jobbig blippbloppig skiva som hackar. Man kan inte fa allt. Svalt ar det iallafall. Idag ar forsta dagen som London kanns svalt. Igar duggade det lite, knappt markbart. Jag hittade varsta stallet igar, en italiensk resturang som man kan se fran vart fonster och man far valja vad som helst som take away fran menyn for bara £5! Sjukt god pasta har de och flera vegetariska alternativ. Har atit vegansk thaibuffe pa ett hemskt trevligt stalle och jag kanner att jag nog kan overleva London trots alla farhagor. Far jag mat sa blir allt bra.
Och jag har tittat pa skor och jag har fotat skor som jag nog ska kopa. Jattesota ballerina (typ), svarta med doskallar. Overallt i Londonsa finns det spannande affarer, med diverse barforbjudna saker. Igar drog jag forbi en stor bokhandel dar det stod, stort, i fonstret "Authorized sexshop below"
Ola meddelade glatt att han hittat ett stalle precis nedanfor sitt jobb som sokte harmodeller och tog mig dit. Visade sig vara samma stalle som jag anmalde mig pa igar.

Jag har pratat med var landlord. Han verkar tevlig, hoppas han ar det. Var taklampa i sovrummet funkar inte och sa ar det lite annat grejs som jag kanner att jag vill papeka sa att det inte blir vi som far projsa for redan existerande skador sen.
Appropa sen, sa har det blivit problem med visum till Amerikat. Buhu. Vi kommer dit, men det ar inte sakert att jag kommer att fa jobba legalt. Det gar att komma runt, huvudalternativen just nu ar att vi antingen stannar i London i ett ar eller sa flyttar vi till Sydney och bor dar ett halvar. Men det ar inget bestamt an hur det blir. De jobbar pa det.

Vi har fatt upp datorn nu men har inget internet. Ola har om han sitter med sin mac pa ratt stalle, men jag far klara mig utan. Fast idag fixade Ola telefonabonemang och sa fort det ar igang, vilket ar inom ett dygn, sa kan vi ansoka om internet.
Goodie.

Norge vill att Ola ska forelasa i sex olika stader pa fem dagar. Det ar haftigt. Han ar eftertraktad.

Ingen AC har heller

Men tangentbordet funkar! Yey.
Inget nytt under solen idag, London ar lika slitet och varmt som igar. Men jag har fixat med schengen-id och sa har jag skrivit upp mig for att bli harmodell. Ar de ens halften sa bra som Yara sa far jag vara tacksam. Gratis klippning ar alltid bra. Far bara hoppas att de gor som de sa att de skulle och faktiskt ringer.
Ola ar det synd om, han har tydligen en dalig dag och har inte ens tid att ata. Det gor mig upprord. Jag ar iaf inte sadar hysteriskt hungrig hela tiden som jag var hemma, men det kan bero pa att jag inte kannt att jag har haft tid/rad/ork att kopa mat. Basta sattet att sluta vara konstant hungrig ar att svalta sig sjalv.
Har fatt svar fran min halsokontroll. Det ar visst inget fysiskt fel med mig, pepp pepp, men min lakare vill hemskt garna traffa mig igen eftersom hon lutar at att jag ar deprimerad. Hemskt mycket opepp det. Men det ar val inget nytt det heller.

Ingen AC

Jaha, London. What to say?
Det ar varmt, det ar slitet och har laskig trafik.
Men jag har klarat mig hittils utan att bli ranad, valdtagen eller overkord. So far, so good.
Forsta intrycket av London var krigszon. Allt ar sa sjukt slitet sa det kanns som om saker star upp mest av gammal vana, inte for att de borde. Tunnelbanan ser mest ut som ett leksakstag, saknar helt luft, later som om den ska skramla sonder i vilket ogonblick som helst och Ola star latt hukad i den far att inte sla i huvet.
Vi bor typ 3min promenad fran Kings Cross och tvars over gatan sa finns det en bitt vagg/mur (?) som bokstavligen haller pa att rasa samman.
Spannande ar det.
Igar kom vara prylar, sa nu star det saker overallt.
Vi har ingenstans att lagga dem. Vi har en minimal garderob, inga hyllor och de enda krokar jag har hittat ar tva sma pa sovrumsdorren.
men speglar finns det, vi har tre stycken i badrummet (jag hade garna bytt tva mot ett badrumsskap, aldrig sa litet) dar det dessutom ar tragolv. ngelsman ar lustiga.
Idag har jag skaffat mobil, en Samsung. Den ar svart och fin och helt ny. YEY!
Kamera har den ocksa, sa nu har jag tva, for jag och Ola fick en liten snajdig sak av mamma och pappa. Sa fort jag blivit klok pa den blir det bilder.
I morgon ska jag forsoka ta mig till svenska ambassaden och skaffa schengenleg sa jag slipper ga runt med passet. Svenska ambassaden letade jag reda pa i forrgar och hittade i samma veva svenska kyrkan, affaren Absolutly Swedish och resturangen Garbo. Dar inne luktade det konstigt, personalen var engelsk, men det hade Expressen, Aftonbladet och svenska grejer pa matsedeln. Man kan inte begara allt.
En sak som man tar for givet hemma ar AC. Har ser man lite da och da resturanger som stolt skyltar med "Fully Air Conditioned" Det ar grejer det!

Det har tangentbordet ger mig kramp. Det ar sjukt trogt.

Forhoppningsvis sa slipper jag besoka det har internetcafeet alltfor manga ganger, man kan alltid hoppas att vi far upp datorerna snart. Internet har vi inte an, men grannen har ett helt oppet natverk som vi lanar.

Nu orkar jag fan inte skriva mer. Pisstangentbord.

YEY!

Nu är den vår! På fredag flyttar vi in!
Här ska vi bo:

Hermansbilder

Egentligen kom picnicken dagen innan Hermans, men jag har bara hunnit gå igenom de från resturangen (och det hastigt!) så håll till godo med ett litet urval.

Mördarduvor slåss om maten!
Katja klänger på Jakob, jag klänger mig över Ola


Jag.
Mamma Alli klappar på Hedvig, Katjas lillasyster. Jakob ser bakis ut.

Tina, Lorenz och mormor.

Blivande Tjockis-Tina och Pappa Lorenz.

Ola, brodern Kim och Lena.

Hans och Oliver.

Min bror posar (Katja är hemligt kär i honom!)

Alfred, en av de få ungar jag gillar. Men han är smart.

Mikaela instruerar Alex i hur man ska hugga med kniven.

Det såta paret!

Skakis.

Nu är jag egentligen alldeles för trött för att skriva, men vafan.

Vi hann med packningen och på torsdag tog vi taxi med våra sista pinaler hem till mina föräldrar. Flyttstädningen gick loss på 6400 men det är fönstrens fel. Sen hade de sönder en av våra taklampor, men de är försäkrade mot sånt.
Ola åkte i lördags, allt gick smidigt.
Söndagen var mindre kul. Jag var helt ur fas, åkte för att jobba, men mådde dåligt så jag åkte hem igen. Tack och lov fick jag skjuts av pappa för så fort jag kom hem så spydde jag, tog två Alvedon och sov till klockan 6. Hade ont i huvudet hela måndagen, men nu är jag på banan igen.
Tack och lov.
Igår bestämde sig Ola för en lägenhet, kontrakt ska skrivas i morgon och går allt som det ska så är min slutdestination Kings Cross på lördag. Inte Camden som vi hoppats, men det är nära. Vi kunde fått i Camden, men då hade det varit omöblerat.

Nu pratar jag lite med Ola över msn i väntan på att hans telefonkonferens ska starta. Det är en av de dåliga grejerna med att vara anställ i ett multinationellt företag, nu är klockan runt 3 i Staterna.