Kärlek från Amerikat

Ola:
Jag saknar dig... Fast det känns inte tillräckligt med att säga att jag saknar dig.
Stella:
Jag vet vad du menar...
Ola:
Jag har cravings efter dig!
Stella:
Nu lät det som om jag var nått ätbart!
Jag är som choklad!
Ola:
Nej, bättre! För ätbara saker har en tendes att ta slut!
Stella:
Ja, jag är mer som en tuggleksak!

uuuuh....

Jag är trött så jag kan kräkas.
Men måste-göraslistan blir kortare.

Vigselförättare är klar, liksom tillhörande papper (hindrsprövning, äktenskapsförord etc), lokalen är bokad och depositionen är betald, PA har sagt att han ska vända skivor och Alexander att han ska fota. Inbjudningarna är fixade och i övermorgon ska jag och PA dra dit och kolla lokalen och ljudanläggningen.
Stora frågan är hur det ska bli med maten samt vad för musik som ska spelas.
Ett skäl till att inte gifta sig mer än en gång är att man vet vilket jävla helvete det är att organisera. Om man nu inte gör som min polare Jannes föräldrar. Han fick en bulle medans han väntade uranför kontoret där de skrev på papprena.
Tråk.

Reklampaus

Ja.
Hanna gör inte där miljon felen hon var rädd för, hon är kul och programmet är underhållande.

Dock (litet skadeglatt yey här, erkännes) så är hennes frisyr ok, men hon är snyggare som brunett.

Ex komplex

Igår når jag skulle skriva här skrev jag fel i adressfältet och fick istället upp en googlesökning om bloggar. Högt upp där låg en bloggtoplista och den var jag ju tvungen att kolla för att se var Hanna Fridén, Olas ex, låg. Hon låg på fjortonde plats. Inte på
tio-i-topp, men jobbigt nära.

Sen fanns där blogginformation och då var jag givetvis tvungen att kolla det.

I en av de senaste bloggarna står det om att hon ska göra tv debut påföljande dag. Det vill säga idag. Så på ont och gott så måste jag titta om en halvtimme och ha ångest över att min pojkväns ex, som dessutom är yngre än jag, inte bara är jättekänd bloggare, kändisminglar och är modefotograf på Modette (som enligt Tess är bästa modetidningen i Sverige) nu är programledare på ZTV.

Kaka på kaka: Mamma berättade glatt att "Jo, jag läste om Hanna Fridén i Metro idag!"

Förrutom att det var en sån där kortisintervju i rutan "dagens Tv-profil"så fanns hon även med på bild på första sidan.

Fortfarande är nog värsta grejen med Hanna följande:

Jag var nere på förfest i Malmö och pratade med en ny bekantskap om jobbiga ex och jag säger något i stil "Min pojkväns ex är en lyckad modebloggare..." längre än så kom jag inte förrän jag blev avbruten av "Heter hon Hanna Fridén?"

Jag menar, vafan? Måste ALLA veta vem det är och hugga så fort man säger "modebloggare"?

Eller hemma hos Katja när Katja efter nämnadet av Hanna utbrister "Är det Olas ex? Jag läser hennes blogg, den är jättekul" och Hedvig nån minut senare ekar "Va! Är det Olas ex?!" med wow-röst.

Nu finns risken/chansen att Hanna faktiskt läser det här så jag tänkte nämna att jag inte tycker illa som Hanna som person.

Tvärtom. Jag undviker att läsa hennes blogg för att jag har på känn att jag skulle gilla den jag med. Jag har träffat henne en gång i typ 2 minuter under de senaste åren, så min enda relation till henne är den här jobbiga hon-är-min-pojkväns-ex-och-hon-är-mycket-mer-lyckad-och-häftig-än-jagrelationen.

Coola Hanna:

Nu börjar hennes program....

The big To Do

Efter den här helgen är mycket avklarat.
Datum är satt för vigsel och fest, ringarna är beställda, hindersprövning och namngrejset är inskickat, jag fick mina personuppgifter idag, när Olas (de är och vänder i London) kommer så ska jag skicka dem tillsammans med äktenskapsförord. När hindersprövningen är godkänd så ska vigseln bokas och jag är lite stressad över det, borde ha gjorts mycket tidigare.
Veckans viktigaste är att hitta en lokal för festen vilket är knepigt. Gästlistan är knepigare, jag har för många vänner. Sen har vi frågan hur inbjudningarna ska se ut. Senare problem.
Vittnen och toastmaster är tillfrågade och de har tackat ja.
Jakob fixar blommorna, musik och foto är lite frågetecken ännu (jag har dock två vänner som erbjudit sig, en klubbarrangör och en fotograf), liksom mat och dryck.
Hår och makeup har jag ingen aning om men oroar mig inte (frisör och sminkösvänner is the shit), klänningen har jag bestämt mig för och sen är då frågan hur legetimt det är att gifta sig i kängor, även om de är högklackade...

Ångesten. Katja kommr inte kunna närvara på festen eftersom hennes mamma har sin 50års fest då. Vansinnigt dåligt tajmat av oss.

No Love Lost

Vi hade en sån där rolig konsversation på bussen och jag tänkte "Det här ska jag skriva!" Sen glömde jag det. Men det var säkert något i stil med
Ola pratar om något
Stella svarar på något helt annat
Ola säger va?!
Stella säger ja med mycket självklar ton.

Hursomhelst
Viktiga grejer:
I förrgår ringde Annette och berättade att Jason friat!
Wooooooooo!
Han gick ner på knä på alla hjärtans dag and popped the question!
Kan det bli mer romantiskt???
Själv var jag dödsförkyld och kunde inte andas.
Detär fortfarande problematiskt och jag vill bara påpeka igen hur underskattat syre är.

Pojkvänner är också underskattade.
För det mesta.
Idag har jag och Ola tagit sovmorgon, pratat vigsel och ringar.
San drog vi till stan för att kolla BHar till mig (misslyckades), rock och polotröja till ola (misslyckades x2) samt visitkortsetui (köpt). Eftersom Ola var sanslöst olycklig över att han inte fick spendera pengar på underkläder åt mig (mitt fel, jag hittade inte affären) så köpte han dyr (men effektiv) hudkräm åt mig istället (wei!).
Sen var det överraskningsresturang, F12 hette den.
Förutom förrätt så var det bröd i liten svart låta samt aptitretare och innan efterrätten så fick vi en förefterrätt. Lyx. Dessutom gavs det chokladpraliner på köpet till kaffet. Jag vill hänga på F12 oftare.
Därefter Monks Café.
Deras dyraste öl kostar dryga 3000 för 33cl.
Den köpte vi inte. Men vi tittade på den. Mycket fin flaska. Om man nu kan kalla den flaska, det såg lite ut som en oljelampa från Indien eller nått. Men snygg var den.
Slutklämmen var bio, "Control," mycket tragiska historien om Joy Divisions sångare Ian Curtis.

Kärlek.

London is burning

Eller ja, inte längre.

Men det var sjukt att sitta på förfest hos Hanse och få veta att norra sidan av Camden stod i lågor och sen se infernot på Aftonbladets hemsida. Ångest vid tanken på vilket gytter de är av smala gångar. Pratade med Ola som just landat och inget visste. Han berättade att hna sett något som sett ut som en brand från planet.

Plastvampyr, moshiken.blogspot.com säger:
och just det, du får nog ta och bli religiös för ingen skadades ju i camden
MissV säger:
äh
Plastvampyr, moshiken.blogspot.com säger:
:P
MissV säger:
inga knarkare gick upp i rök....
Plastvampyr, moshiken.blogspot.com säger:
det är synd, man får rosa moln om man bränner knark. Det hade varit fint

Finally!

Jag har ÄNTLIGEN hittat en massiv känga som inte är svart/röd/lila utan brun!

Oh joy!

Tyvär så är det en rätt ful döskalle i ringen. Dödens...

Sängkammargrejs.

Pappa tiggde och bad om att jag inte skulle berätta om hans dröm och hotade med att aldrig berätta något mer om jag gjorde det.
Men även om jag aldrig mer får veta något spännande så har det varit värt det.
Pappas ansiktsuttryck när mamma sa att det låg uppe var kul.
Pappas reaktion när han själv läste det var väldigt roligt.
När kommentarer från bland andra grannen började komma njöt jag i fulla drag.
Särskilt kul var det när Görel frågade "Vad tyckte din pappa om din senaste blogg?"

Det som skiljer mamma från pappa när det gäller såna här grejer är att medan han skäms så delar hon gärna med sig, helst till dem som tycker det är jobbigt.
Men inget ont utan något gott med sig.
Häromveckan var hon med i en tävlig som gick ut på att man skulle gissa mellan två övertäckta sängar vilken som var IKEAs och vilken som var den superdyra. Eftersom det krasade om den ena utgick mamma från att det var tagel=Hästensäng, gissade och skrev sin motivering om varför hon skulle vinna en säng för 5000.
Mamma vann.

Hennes motivering var outstanding och skiljde klart ut sig från de andra. No shit.
"Den gamla har tagit slut och ni vill inte veta varför"


Sen gick hon och fnissade för sig själv hela dan över sin egen förträfflighet.