If life gives you lemons, make lemonade

Nu är det sådär sent igen.

Senare än det borde.

Idag (och igår) har jag gjort Limoncello. Det är spännande, för mängden citroner varierar mellan recepten från 2-10 och tiden det ska ligga och dra från 20 minuter till 80 dagar.

Mitt första försök blev inte fantastiskt, men jag hällde i lite med citronsaft och skal och hoppas att är bättre i morgon när jag vaknar.

Jag saknar Ola. Alkaline Troi sjunger i någon av sina låtar "this bed is too big to sleep in" och jag vet precis vad de menar. Alltså lutar jag en kudde mot min rygg när jag ska sova, annars känns det för tomt. Inte bra, men mindre dåligt. Som pulverkaffe istället för nymalt.

Men han kommer hem natten mot lördag. Det är bra, även om han åker igen på söndag någon gång. Sen ska han till Kina också, fast jag vet inte alls när det blir. Jag vill ha semester någonstans där det inte finns internet eller telefoner...

På lördag blir det för övrigt tokbra, då kommer min limoncello vara perfekt och jag kommer ha snyggaste outfiten på stället! Det är burleskklubb med mellankrigstema och jag ska vara 30-tals gangster! Teppo är lätt min nya bästa vän! hon har lånat ut ett plommonstop och sytt ett litet fodral åt mig i kritstrecksrandigt, komplett med strumpebandshållare, hängslen och manchetter! Det enda jag saknar nu är en drös med monopolpengar (eller riktiga om någon sponsrar, hmm?) samt en liten pistol.

Nu ska jag hänga tvätt och sen ska jag försöka sova med min kudde.

Ljudeffekt

Tanja ringde nyss. Hon ringer aldrig och det gjorde att jag satte hjärtat i halsgropen och skräckslaget tänkte att det hade hänt något hemskt. Det hade det iofs också. Hennes svärfar hade dött i cancer. Han skulle ha dött i våras (det låter hemskt fel att skriva så) men han höll sig vid liv för att få se Julian, Tanjas och Daniels son, födas. Men ändå, Tanja ringde mest för att prata lite. Fina grejer det.

Andra fina grejer är att vi äntligen har bokat vår luftballongsfärd. Den 25 augusti blir det. Vansinnigt spännande!

Igår kom vi hem från bröllop mellan Olas kusin Åsa och hennes Mats. Jag är helt kär i hennes kläning! Perfekt och i den fantastiksa färgen "Ivory pink", en så ljus rosa att den mest såg vit ut. Ola kunde inte alls förstå varför den kallades rosa överhuvudtaget.

Alldeles strax ska jag gå till bussen och jag är nöjd med hela världen. Jag är sådär glad så det känns som sockerdricka i hela mig!