Helvetesjävlar och woho!

Nu är det nyår och 2011 och Alex gifter sig idag och inget av det spelar någon som helst roll för pappa ringde nyss och berättade att vattnet har gått och Emmas värkar kommer tätt och ingenting alls spelar någon roll förutom att det kommer gå bra och att Emma mår bra bra och barnet är friskt!

Fuck! Nu blir jag moster!

Wohooooo!

Älska aldrig utifrån vana.

Jag läser gamla dagböcker från 2005 och åren däromkring och det är fint. Jag förundras över hur jag skrev då, rasande och fumlande. Lite som när ett barn bygger med klossar, bygger och bygger och sen river ner. Så skrev jag.

Den intensiteten som jag hade då saknar jag nu. Det gör mig gammal och trött, det, att jag kan vända mig och se tillbaka och säga "Då var jag flammande! Då var allt på liv och död och livet var mer!" Och jag vet hur jag lovade mig själv och hela världen att jag aldrig skulle gammal, tyst och accepterande. Men världen är mer jämngrå, ljuset inte lika vitt och skuggorna inte längre svarta.

Och jag är gammal nu. Jag är gift (visserligen gifte jag mig rikt och blev hemmafru precis som jag sa, men det visade sig att det inte är så roligt som det lät) och jag har glöggfester för mina grannar och serverar hembakat. Jag ska fylla 26 och jag ska bli moster. Och jag umgås och har kul med människor som är närmare och som inte tycker jag är för ung att hänga med.

Och jag har börjat inse att när man är 30+ så innebär det inte att man är tråkig och har barn och inte festar eller gör galna saker.

Men ändå, fortfarande finns det en brusande känsla hos mig, en längtan uppåt och utåt och bortom. Jag har inte stannat, det finns en trygghet i den vetskapen.

Så läser jag om gamla sorger, om brustna hjärtan, om krigsplaner för dansgolvet, om relationer som började och aldrig rann ut i sanden utan brann upp eller kastades bort, om skvaller över hundra kaffekoppar och tepauser, om fattigdom, inträden och lånade pengar, om hemligheter, parkkvällar och om vem som skulle köpa ut, om bakfyllor, skavsår, växtvärk, överdoser och sönderskuret skin, höstkvällar och sommarnätter, lånade leg och fejkade stämplar och om 1000 planer och jag blir hänförd.

Det är som när man står till anklarna i vattnet vid havet och känner hur sanden flyttas under fötterna. Man har simmat i land, men man står inte stadigt. Det är en påminnelse. Jag hade glömt alla virvlar och strömmar och känslan av att luften inte räcker till.

estoy uäck!

Nu har jag pluggat spanska oregelbundna verb i timmar och mitt huvud gör ont och mina ögon blöder. Trött trött trött är jag. Estoy cansado

För er som inte vet böjer spanskan sina verb beroende på vem som gör det, precis som engelskans I am, you are etc. Skillnaden är att spanskan har 6 olika böjningsformer (1, 2, 3 per. sing./plur.) De har dessutom TVÅ versioner av "att vara!" Ett för permanenta tillstånd (jag är svensk) och ett för övergående (jag är sjuk). Ingen av dessa är heller lite oregelbundet.

Fast jag är himla glad att jag inte är invandrare i Sverige.

Tajming

Nu är klockan mitt i natten, 5 över 1 och jag gav upp att försöka sova för ca 40 minuter sen.

Det blir så när man är sjuk.

I lördags förmiddag var jag hur frisk som helst, på eftermiddagen kände jag av min hals och på söndagen var jag dödsförkyld. Allt gjorde ont, inklusive att andas.

Så åkte Ola iväg till NYC och det blev misär på riktigt. Halva grejen med att vara gift/sambo är ju att bli omhändertagen. Igår ägnade jag mig åt att sova/läsa/FaceBook/blanda citron och honung med vatten och ha skittråkigt. Samma sak idag, med tilläget att jag orkade duscha. Det är lite jobbigt när man sover 14 timmar och vaknar upp 13.30 och så vet man att man inte kommer orka göra något alls och därför inte bli trött nog för att kunna somna i vettig tid.

Värstast av allt är nog att jag flyger till Sverige på fredag. Första gången jag landade i USA var straxt efter en förkylning och det var bland det smärtsammaste jag varit med om.

Ansiktet gör vansinnigt ont och det värker ner i nacken och ut i armbågarna. Äta, hur hungrig man än är, är inte att tala om, för att överhuvudtaget nudda tänderna med tungan gör ont.

Bored now

Borders har i särklass det längsta ansökningsformuläret jag fyllt i online. Normalt så är det namn och kontaktuppgifter, ladda upp cv och fyll i senaste jobb och kontakt till dem. Det här var en smärre intervju. Sida upp och sida ner med frågor som man svarade Strongly disagree/Disagree/Agree/Strongly Agree. Några av dem hade jag velat ha förklarade, tex "I become angry with lots of things people do" "Things"? Våldtäkt och mord eller kasta skräp på marken istället för i soptunnan? Och "people," är det såna jag känner, möter på gatan eller bara folk i allmänhet? Ja, jag blir arg för en hel massa saker folk ställer till med i världen, men jag brukar inte hetsa så vansinnigt mycket över vardagligt folk. För det mesta iaf.

I ett avsnitt fick man välja mellan två alternativ, ett av dem var om man jobbade bäst med folk som man känner eller om man kan jobba i vilken grupp som helst. Eh, båda?

Självklart jobbar man bättre i en grupp där man vet var man har varandra och känner till styrkor och svagheter. Det innebär inte att man har minsta problem med att jobba med nya människor.

Hemskt spännande var det, jag skulle tycka det var skitkul att sitta med när de kollade igenom svaren och fråga dem hur de tänkte när de utformade frågorna.

Andra formulär som jag sort of ägnar mig åt är skola. Jag har skickat efter betyg från Sverige och mött en syo som berättat vad som behöver göras. Två gånger har det sedan ringt folk och velat ge mig information eftersom jag fyllt ska ha fyllt i ett formulär på internet. Första gången fattade jag inte alls vad det var frågan om, eftersom jag mig veterligen inte har fyllt i något online. Sen sa jag at jag inte har någon aning om vad jag får och kan studera iom att mina betyg inte är översatta än och sa att de kunde ringa om en månad. De ringde dagen efter och gjorde mig tokirriterad.

Ola är i NYC och jag är uttråkad. Jag trakasserar min granne med sms av typen "godmorgon" och "ska inte du sova vid den här tiden?" när jag hör hans dörr gå igen. Men han är snäll och ska skjutsa mig till posten på lördag så jag kan posta tre kartonger och ett kuvert till Alex.

Det kan bli spännande det med eftersom tull och försäkringspapper ska fyllas i.

Nu är klockan alldeles för sent. Igen. Jag är hemskt dålig på att lägga mig i tid.

Handyman

Min frys funkar. Det är skönt. Samma dag (dagen innan?) som vi skulle till Australien märkte vi att det droppade från den. Så vi ringde ner och en kille kom upp och konstaterade att det var isbildning på frysapparaten som gjorde att den stängt ner. Saker behövde bytas. Vi berättade att vi skulle bort, men gav dem tillåtelse att gå in i lägenheten.

När vi kom hem var inget bytt och det var en glaciär i frysen.

Jag ägnade ett tag åt att med hammare och mejsel få bort det mesta, eftersom den antagligen kunde stänga ner när som helst.

Igår kom världens bästa Steve och fixade!

När jag berättade att jag var från Sverige pratade han om Macköl och Narvik (ölen bryggs där, tydligen världens nordligaste bryggeri). När jag sa att det var Norge så chansade han på Trondheim. Men nej, det var fel det med.

Efter att han fixat min frys hjälpte jag honom med att hitta manualen till hans tvättmaskin. En Asko, så den var faktiskt svensk.

Andra sidan världen

Det senaste dygnet har Schizophrenic med Kwoon gått på repeat. Bokstavligen, jag kan inte sluta lyssna. Igen och igen. Love.

Facebook är i uppror över SD's intåg i riksdagen och det ska anordnas demonstrationer mot dem men jag fattar inte riktigt vad man demonstrerar mot. Att de sitter folkligt valda i riksdagen? Vad vill demonstranterna, ska de plockas bort och vem i så fall ska få deras platser? Nästa val, varför gör vi det inte enklare för oss och bestämmer i förväg om vilka åsikter som får ställa upp?

Problemet är inte SD, utan det som gjorde att de kom in. Om det är missnöjda ungdomar eller rädda pensionärer så är det mot dem fokuset ska riktas. Politikerna är inte mäktigare än sina väljare. Och jag är väldigt nyfiken på varför procenten blev så hög i Skåne.

Jag tänker på Lars Vilks reaktion när han blev dödshotad för sin Muhammed-karikatyr. Istället för att hetsa om vad som sades så fokuserade han på varför, gick med i FB-grupperna som hotade honom och åkte till invandrar/muslimtäta skolor och föreläste om yttrandefrihet.

Plus att jag blir skitirriterad idiotklippet som cirkulerar för att förlöjliga SD. Det känns ungefär som att låta en maskerad AFA medlem representera Vänsterpartiet, eller en blåst brud med plutande läppar och chihuahua stå för Moderaterna.

Nu är det tre dygn sedan vi kom hem från Australien. Jag är fortfarande jetlaggad och mosig i huvet, Ola är i New York och jobbar 14 timmars dagar och jag är upprörd på världen för att det måste vara så. Jag går igenom tusen foton från Sydney och Melbourne, sorterar och slänger. Har startat youtubekonto för att kunna lägga upp videos. Kände mig mycket effektiv igår, inte lika mycket idag.

Vår granne, tvärs över korridoren, kom hem från Tokyo ett dygn efter oss, så vi ömkar oss tillsammans över våran jetlag. Ola vinner ömkligheten.

Men det har varit värt allt lidande, jetlag, kass flygplansmat, ömma leder och för lite sömn. Australienresan, i synnerhet Melbourne, var fantastiskt. Ett flertal av Olas kollegor är inskrivna på vännerlistor och saknade av mig.

Både jag och Ola har pratat om att kanske någon gång i framtiden flytta dit. Men längre bort från Sverige går det inte att komma, så det återstår att se vad familjen tycker om den saken.