Växlande molnighet i London

"This ugly brown napkin is made from 100% recycled stock (pretty white napkins are bleached wich can result in enviromentally damaging toxic waste). If Pret staff get all serviette-ish and hand you huge bunches of napkins (wich you don't need or want) please give them the evil eye.
Waste not want not."

Så står det på Prets servetter. Förstå att jag blir helt lycklig av det! Det är så fint! Love love!

Idag köpte jag en dubbel hit mocha och en brownie hos dem (goda grejer, de kan sina saker, finns inte något som helt tuggmotstånd i browninen, bara chokladsmak) berättade att jag var kär i deras servetter och därför ville jobba hos dem.
Det har nån rekryteringstjossan vid Victoria Street Station som jag straxt ska kolla upp.
Idag var jag också på Fairy Goth Mother och pratade jobb. Berättade att jag hade en vän som hade en vän som jobbade där och som berättat att det fanns chans till deltid. Först hängde de inte alls med, men sen kom de på att Sam hade pratat om nån korsetterfaren tjej från Schweiss. Nästan rätt.

Har skaffat information om Tesco Club-card.
Det finns få grejer som ger så myclet vuxenpoäng som räkningar och medlemskort i matbutiker. Sen gick jag ock köpte böcker.
Dumt av mig, men jag hittade böcker av China Mieville och jag tyckte verkligen om "Perdito Street Station". Den har ett fruktansvärt slut. Bra, men intebra för någon av karaktärerna. Jag var ledsen i flera dagar efter att ha avslutat den. Lätt en av de mest ångestiga böckerna jag läst (inget snor "Bränt barn"s förstaplats). Hur som helst så hittade jag nummer två i samma serie och jag har förhoppningar om att det kanske blir bättre för karaktärerna. Det kan iochförsig vara så att det bara utspelar sig å samma plats men med andra personer. Den andra boken tog jag mycket för utsidan. Un Lun Dun, heter den, hade ett jättefint omslag och handlar om ett parallelt London som ligger i krig. Ola skrattade åt mig och sa nånting om att jag allldeles för lätt faller för marknadsföring.
Jag skyller på att jag har en konstnärsjäl.

Vilket påminner mig om samtalet jag hade med Katja i förrgår. Hon undrade om jag trivdes och jag svarade att jag inte komit till den punkten när jag börjar trivas, men att jag åandrasidan inte hatade det, så det fanns hopp. Hon skrattade och sa att det är så skönt med mig, frågar man om jag gillar ett ställe och jag inte riktigt vet så svarar jag att jag inte hatar det. Det finns liksom aldrig några ljumma känslor med mig. Jag tyckte att hon kunde ha en diskusion med pappa om det.

Pratade med mina föräldrar igår. Mamma berättade att hon hade bakat och det var elakt att berätta. Mammas bullar är godast i världen. Sen kommer Katjas och mamma berättade även att Katja meddelat att hon snart skulle komma hem till dem och baka.
Katja, kom hit istället!

Alla som ska komma hit planerar att komma i slutet av sommaren.
Det vore mer praktiskt om folk behagade sprida ut sig lite.



Idag har det växlat mellan fint väder och regnskurar vilket resulterar i en jobbig kombo av varm luft och fuktiga människor i begränsat utrymme i tunnelbanan.
Sjukt jobbigt.