TopShop Induction

Igår var en lång dag.
Klockan kvart i nio satt jag och var nervös i TopShops personalentre. 3 av de andra som jag blev intervjuad med hade klarat det och det kändes rätt bra att ha ansikten som man kände igen där.
Introduktionen leddes av en tjej som heter Rachel. Skittrevlig och peppig, märktes att hon gjort det här flera gånger. Började med att vi dick fem minuter på oss att rita en bild av oss själva och våra favoritsaker, sen hitta någon vi inte pratat med och berätta om oss tills hon ropade "BYT!"
Sen ar det saker i stil med att vi i mindre grupper fick ett plan tilldelat åt oss. Vi skulle ta reda på så mycket som möjligt om det planet och sen berätta för de andra.
Mer: Säkerhet, brandsäkerhet, externa och interna stölder, policy osv osv osv.
Kom därifrån vid 5 och kände att jag på de timmarna lärde mig mer än vad jag gjorde under helvetesdagarna på DarkSide.
Det konstigaste var nog en fråga på ett av papprena vi fyllde i, det som behandlade hälsa. Alla frågor hade en ja- och nejruta, samt en "Om ja, detaljer"-ruta. Kontiga frågan var "har du haft några könssjukdomar?" jag vet inte om det var sjukdomar/problem, men vilket som, jag kan inte riktigt greppa varför de undrar.
Andra spännande saker är att TopShop vid Oxford Street ha centrala Londons största butikssäkerhet. De kan ha uppemot 25 säkerhetsvakter en löningshelg och det är fler än vad Selfridges har (de är tredubbelt större) och större andel än Harrods. Alla kundtoaletter blir kollade var 15 minut och de har någon som går runt och kollar alla sopptunnor och alla parkerade bilar utaför. De och Harrods är de enda som gör random checkar med såna där handmetalldetektorer på inpasserande kunder i jakt efter otillåtna föremål.
Sen drog jag och en tjej, Katherine, till Selfridges och spanande. Sen höll på att dö i tunnelbanan, stapplade de sista kvarteren hem, Ola kom nån minut efter mig, vi måste ha gått om varandra och jag förbjöd honom att röra vid mig, för att var varmt, klibbigt och jobbigt.
Efter en dusch blev jag omhändertagen, vi åt mackor (med hyvlad ost, yey!) och såg på Angel.

Idag har jag skaffat tid för National Insurance Numberintervju, som tyvärr inte är förrän i augusti. Hemma i Sverige är typ alla i Arvika eller på väg dit, Ola ska få åka till New York i slutet av juli och jag ska straxt sätta igång med att städa.
Livet är orättvist.

Men oh, happy happy, i bokhandeln på väg mot Tesco hittade jag häromdan Paulo Coehlos "At the river Piedra I sat down and wept." Nu vill jag ha "Veronica bestämmer sig för att dö" och "Zahiren"