Vardag

Poor me.
Pooooooooooooooooor me! Poor, poor me...
Idag är min första sjukdag. Jag är inte dödssjuk än, det kommer jag vara i morgon eller allra senast övermorgon, så jag tog mig till jobbet idag, men blev hemskickad. Innan dess hann vi reda ut hur det blir med löner. Vi har inte hört något annat än att vi ska bli betalda för de veckor som vi jobbat nu i fredags. Så blev det inte. Jag blev inte upprörd över det eftersom jag 1. hade pengar så jag klarar mig och 2. är van vid att få pengar en månad senare. Men lite förvånad var jag. Idag kom Roule, vår chef, tillbaka från 2 veckors semester i Skottland och blev upprörd över att vi inte fått betalt, bad om ursäkt för det och förklarade att deras lönesystem hade haft en krash och att hon hade ringt Oxford Circus men att de inte ringt tillbaka och i samma veva hade hon åkt iväg. Processen för oss fyra som är nya hade satts ur spel (eller nått, jag vet inte, jag var trött)men att vi verkligen inte skulle ha behövt vänta och att någon skulle tagit tag i det här och inte bara givit oss ursäkter och sagt åt oss att vi var tvugna att vänta på att hon skulle komma tillbaka. Sen satte hon sig ner och ringde för att lösa det. Jag gick iväg och handlade böcker.
Ola ska få Lille Prinsen av mig när han kommer hem. Det är en av de finaste och bästa böckerna som finns. Här måste jag slänga in en liten fundering. Varför står de fina och vackra böckerna så ofta i barn/ungdomsavdelningarna? Jag tror inte det är bra att vuxna har en avdelning som till en alldeles för stor andel är fylld med kriminalromaner. Jag tror att om folk ägnade mindre tid åt tidningar och kriminalromaner och mer tid åt poesi och yey!-grejer så skulle världen vara en bättre plats. Jag läste för ett tag sen The good faeries of New York där en av karaktärerna, Kerry, istället för pengar, ger uteliggarna vykort föreställandes Botticellis La Primavera med en förklaring i stil med att de i det långa loppet mår bättre av att äga en bild på den vackraste målningen som någonsin gjorts än de skulle göra av pengar. Världen skulle vara en bättre plats om alla ägde en bild av La Primavera. Jag håller med. Kanske inte just den bilden, men vad som helst duger. Enda kravet är väl egentligen att det inte fyller något som helst praktiskt syfte än att det läker hjärta och själ. För att leva som jag lär köpte jag till mig själv Veronika decides to die, Like the flowing river, Eleven minutes, The fifth montain och The pilgrimage. Jag vet vad Veronika decides to die handlar om, de andra har jag ingen aning om, jag brydde mig inte ens om att läsa baksidan, men eftersom samtliga är skrivna av Paulo Coelho så är jag övertygad om att de är bra allihop. Jag hade velat ha The Zahir också, men jag väntar tills jag hittar den i pocket.

Nu är det bara typ 12 timmar tills Ola är hemma.

Idag var Paul the Landlord här och tittade på vår kyl som inte går att stänga. Vi ska få en ny. Yey! Han fixade elen också, när jag kom hem iförrgår så dog den och jag kunde inte för allt i världen toppa upp den, så jag fick sätta igång reserven och sen dess har allat varit avstängt här i väntan på honom. Det har varit hårt utan musik, dator eller Ola.
I övrigt har alla mina problem krympt ("krympt" är ett rätt fult ord kom jag på nu, det är välidgt åbäkigt att säga) och alla mina martyrpoäng försvunnit. Promis, en tjej på jobbet, har blivit utkastad av sina katolska föräldrar efter att ha nämnt att hon funderade på att flytta ihop med killen som hon har varit ihop med i ett år. Efter att ha nämnt detta fick hon enast ett ultimatum, valde hon honom framför sina föräldrar så skulle hon vara ute ur huset innan söndag.
Så jag och hon ägnade lunchen åt att jämföra våra respektive familjers dysfunktioalitet. Hon vann lätt, båda sidor av hennes släkt är knepiga (indiska mångmiljonärer, wiccafaster som rymde hemmifrån vid 15års ålder, katoliker med anknutning till irländska maffian och attityden "aldrig skiljas, sopa allt under mattan" osv) medan jag bara har mammas sida att skryta med.

För övrigt så måste jag tipsa om filmen This is England. Låt er inte avskräckas av tanken på att det är massa våld i den, det är det inte. Den är fin och mjuk på många sätt och den gör mig hemskt oooooohh- och åååhhig. http://www.apple.com/trailers/independent/thisisengland/