Fusion

(Jag hittar i tunnelbanan nu. Sträckan Kings Cross-Bond Street kan jag utantill, by heart. Jag behöver inte läsa skyltarna eller tänka, jag vet var jag ska gå och svänga, vart på perrongen jag ska stå, var utgångarna är och hur många trappor och rulltrappor jag måste passera. På hemvägen tittar jag automatiskt på tavlorna som berättar hur trafiken funkar, jag vet var mina linjer är placerade på tavlan, jag behöver inte längre titta efter de. Den här staden äter sig in i mig, jag vill inte ha den, men jag vänjer mig, jag är snart van och London kommer bli en del av mig. London lägger sig till rätta i mig och jag saknar Stockholm men nu är gatorna här mina de med.)