Just nu håller Ola på att packa för att åka till London senare i eftermiddag. Jag är hemskt glad att han inte rest något alls förrän nu och att han förutom den här resan bara har en till inplanerad.
Men, till skillnad från London, så tror jag inte att jag kommer känna mig ensam här. Sonia, vår fina granne, har erbjudit mig middagsplats och jag var nära att börja gråta när hon sa det, så glad jag blev! För att äta ensam är utan tvekan det värsta med att Ola är borta!
Sonia har en stor, röd volvo som hon är väldigt förtjust i. Den tar 8 pers, man kan fälla ner sätena och i onsdags så åkte vi till IKEA och fyllde den! Det var fanimej tetris i hela bilen, typ 2dm till taket och både Ola och jag satt vikta kring en stor påse! Så nu ligger det kartonger, plast, verktyg och möbeldelar lite överallt här igen.
Men det börjar se ut som ett hem. Givetvis kom jag på ett tiotal saker en halvtimme efter att vi kommit hem som vi också borde ha köpt, men det kommer fler tillfällen.
Igår, kära svärföräldrar, gjorde jag äggost!
Det blev inte min bästa, men med tanke på att det är ny spis så är jag helt nöjd. Jag och Ola ska ut och köpa sylt nu.
No comments:
Post a Comment