Människan leva ej av bröd allena.

Igår kom jag (igen) alldeles försent i säng. Alltså var jag väldigt för trött i morse, skolkade från att träna och krälade ur sängen kvart i 11. 11.25 går tåget jag ska sitta på. Men jag han duscha, koka pasta till lunchlådan samt kolla Facebook. Sen hamnade jag på 35 tåget, vilket inte är bra, men godtagbart iom att jag kommer fram till jobbet prick 12 istället för tio i.

Sen var det givetvis trafikstopp, så jag ringer Dominika för att berätta att jag kommer bli sen och blir påmind om att idag är det onsdag, Helena och jag har bytt och jag börjar 2.

Neat, då hinner jag äta lunch och träna ändå. Åt gjorde jag, träna orkade jag inte. Istället landade jag på Vetekatten och läste ne biografi om Dan Andersson.

JAg har inte kommit så långt, har läst mig igenom Finnmarken i Dalarnas historia, hur hans föräldrar levde och hur han växte upp. Helvete vilka liv det var! Barkbröd, gräsbröd och benbröd, mager jord, rökiga hus med stampat jordgolv och ovanpå det bruket som gjorde livet surt för dem. Förbjöd svedjebruken, skattade på redan magra kassor och kunde vräka dem i princip hur som helst.

Fast Dans föräldrar verkar ha varit sjukt fina människor som alltid gav av det lilla de hade till de som hade de ännu sämre. På ett ställe har Dans far skrivit i dagboken om att han köpt sin hustru hennes första hatt efter 20 års äktenskap, han beskriver den och även hatten till yngsta barnet Anna och nedan det har hustrun skrivit "det är gott att vara gift".

Jag blir lycklig av att veta att mitt uppe i överlevnaden så fanns det folk som ser till att leva också.

2 dygn drygt tills Ola kommer hem från Cambridge. Förra gången han vara hemma var han säng/soffliggandes större delen av tiden, så jag hoppas han är bättre nu så vi kan hitta på något.

Jag vet itne riktigt vad ännu, men det ger sig.