Förra måndagen, den 11, var jag sjuk. Galet snorig, dödade toarullar i rasande takt. Som tur var återhämtade jag mig rätt snabbt och på onsdag morgon åkte vi till USAs ambassad. Vi hade en tid kl 10 och kom dit 20 i bara för att upptäcka att det är en rätt lång kö. Cirka 30 pers, alla skulle igenom en säkerhetskoll som var ungefär som den på flygplatser. En och en halv timme senare (då hade kontrollanterna dessutom pausat och druckit kaffe) kom vi in. Det var en och en halv timma stående ute i snö och kyla. Som tur var var det där med att ha tid väldigt flytande, det var mest för att veta att man skulle komma. Efter att ha kommit in var det ytterligare en och en halv timmes väntande, som tur var fanns det stolar den här gången. Jag somnade.
Själva stämplandet och singerandet tog ungefär 3 minuter. Men vi hade en väldigt trevlig kille som gjorde det och det vägde upp evighetsväntandet mer än man kan tro.
Sen tog vi en buss, åt på Lebanon Meze Café, åkte hem och däckade. Både jag och Ola var helt slut. Men i förrgår kom våra pass tillbaka på posten, med fina, färgranna visumstämplar i!
Nu hade jag tänkteskriva lite vad som hände sen i helgen, men jag är alldeles skakig så det får vänta.
No comments:
Post a Comment