Karolina

På torsdagen för två veckor sedan kom det in en flicka på Mums. Vi började prata, om CV och jobbletande först, och hon var en sån där rar tjej som jag tyckte bra om vädigt snabbt. Hennes problem var att hon var 18, inte hade arbetserfarenhet och ingenstans att ta vägen. Hon hade inte bott hemma sen hon var femton. Hos sin mamma var hon inte välkommen och hennes pappa slog henne så där ville hon inte bo. Fem veckor tidigare hade hon tagit sig ur ett djupt destruktivt förhållande, ringt till socialen och sagt "Nu flyttar jag ut på gatan. Hör av er när ni hittat en lägenhet."

Saken är den att för att Soc ska fixa en lägenhet och levnadskostnader så måste man ha en praktik och affärer tenderar att vara väldigt skeptiska till folk som mer eller mindre lever på gatan. (Jag erkänner, även jag. Så fort hon sa Soc så undrade jag hon om hon hade drogproblem)

Mitt hjärta blöder!

Herregud, här står en fin tjej som är skittrevlig, tar i hand och ser prydlig ut och så får hon sån här skit i såna mängder så att en annan skulle kurat ihop sig under en sten och dött!

Jag blev fruktansvärt upprörd, ringde Andreas, drog en vit lögn om att jag var bekannt med henne och undrade om han kunde hitta en praktikplats. Det kunde han.

Fina fina Andreas som också har sju helveten bakom sig och förstår utan att hon behöver förklara. Joy! Så på måndagen därpå skulle hon träffa hans chefer och det gick bra det med!

Hursomhelst så berättade jag för pappa om vad som hade hänt och jag blev så stolt när hans första reaktion, innan ens "bra gjort" var att fråga hur akut hennes bostadssituation var och att hon kunde bo hos dem. Jag älskar mina föräldrar!

Dagen därpå fick jag ett argt sms från Andreas som var förbannad på Kinas (md k-ljud, inte ch) situation och irriterad på sig själv över att han inte klargjort att han SKULLE hitta en praktik åt henne, no matter what. Sen sa han samma sak som mina föräldrar, att hon kunde bo hos honom. Så jag berättade för Kina, att hädanefter fanns det alltid en garanterad sängplats och om det krisade eller hon bara ville prata så kunde hon ringa oss, vilken tid som helst. 

Det gjorde hon och samma kväll så flyttade hon in hos Andreas.

Det gick bra det med, hon bor där nu och jag är fortfarande glad rakt igenom över att jag verkligen kunnat göra skillnad.